... och jag behöver höstpepp. Donc, vad jag ser fram emot:

- ny skola i nästa vecka

- mer än tre veckor hemma i Sverige snart

- flytta till södra Frankrike och förlänga sensommaren ända till november/december

- bo "nära" havet igen (nära är relativt)

- jul!

- få skriva på heltid

- lite mer inkomst äntligen (=förnya garderoben)

Historien andades oss i nacken i helgen. Att gå på samma golv, se samma träd, känna samma material under fingrarna som så stora och historiskt betydelsefulla personer gjort för hundratals år sedan... magiskt. Vi stekte crêpes hela morgonen, skar upp frukt, gjorde sallad och satte oss på tåget mot Versailles (efter viss förvirring om var vi faktiskt skulle mötas upp). La ut vår filt på en av alla enorma gräsmattor runt om slottet, spelade kort och åt lunch. Trängdes med turister i 35-gradig värme och sol, men åh, vad jag vill tillbaka dit. Marie Antoinettes trädgård vid Le Petit Trianon är magisk. Eftermiddagsljuset la ett skimmer över den heta luften. Loved it!





Det tar ca 20 min med tåget från centrala Paris att ta sig till Versailles. Då Marie Antoinette levde tog de dem en dag att rida in till Paris från slottet.

Jag står på perrongen och väntar på tunnelbanan. Två minuter blinkar i orange på tavlan. Människor fylls på stadigt. På snabb franska säger en kvinnlig röst att man ska akta sig för ficktjuvar. Jag tar omedvetet ett hårdare grepp om väskan. Är van.

Byter tunnelbana fyra stationer senare. Går genom betonggångarna, tar en av de fyra rulltrapporna ännu längre ner i underjorden. Har tunnelbanekortet i handen, lägger det på avläsaren, puttar upp första spärren med höften, lägger så liten yta av handen som möjligt på den större spärren precis framför och puttar upp den med. Är nöjd över att jag lyckas pricka in tåget i tid och inte behöver vänta femton minuter som sist.

Tar mot vänster för att ta rulltrappan ner till spåret. Hör en tjej skrika högt. Stelnar till. En kort man i rödlila tröja springer upp för rulltrappan i fel riktning. Jag backar. Första instinkten säger; akta dig. Jag står kvar, fastfrusen. Förstår inte vad kvinnan skriker på franska som springer upp precis bakom honom. Andra instinkten säger; de flyr, du måste fly också. Händelserna i Norge fladdrar förbi. Det känns på riktigt. Känner skräck i hela kroppen, adrenalin i varenda muskel. De två personerna kommer upp för trappan, hon skriker fortfarande, han försöker hoppa över spärrarna och hon hindrar honom. Hindrar? Det går upp för mig.

I handen har han hennes telefon. Hon får tag i hans jeans, han faller och kommer inte över den höga spärren. Jag lämnar dem bakom mig med rulltrappan de nyss sprang i. Hjärtat har fortfarande inte kanat ner till sin rätta plats. Längst ner i rulltrappan ligger en svart jacka i skinnimitation. Jag tar upp den, vänder mig om och ser tjejen på väg ner mot mig. Ger den till henne. Hon har mobilen i handen. Säger tack.

Tänker att jag nog inte är så oberörd av världens händelser som jag har trott. Tänker att jag borde ha mer civilkurrage än jag har. Tänker att det är på sin tid att skräcken släpper sitt tag om min kropp nu. Tänker att jag är löjlig som reagerar som jag gör.

Tåget rullar in under öronbedövande tjut från bromsar. Kliver på, och så var det med det. Ett ögonblick. Inte mer än så.

Blogga, vad är det? Jag vill, men ändå inte? Sitter och tänker att jag vill ha en fin och intressant blogg, men huvudet är tomt på innehåll? Prestationsångest? Över en liten blogg som jag inte ens behöver bry mig om? Slutar som vanligt varenda mening med frågetecken för det är ungefär så alla tankar känns... Känner mig fortfarande som sexton år med tonårsångest över livet, när jag faktiskt är halvvägs till tjugotvå? Och hur kom jag in på det, när jag enbart skulle skriva om att jag är dålig på att blogga men egentligen vill vara bra?

Längtar efter skolan. Trots att jag har gått i skolan sen jag tog "studenten" så känns det här mer på riktigt den här gången. Tror jag?

Paris bästa glass är, without a doubt, italienska Amorino. Finns utspritt lite överallt; Le Marais, île Saint Louis, Notre Dame etc. Skulle kunna leva på deras jordgubbsglass...

Jag grips lite smått av panik när jag inser att jag enbart har en månad kvar i Paris. Hjälp?! Vad gör jag av tiden, det finns så mycket mer jag vill göra och se. Har en liten lista att bocka av, men hur ska jag ha tid att göra det på enbart fyra helger?

- Le louvre. Herregud, jag har inte ens varit i Louvren än?!

- Catacombes

- Château de Versailles

- Château de Vincennes

- Jardin des Plantes (tänk alla fina foton man kan få till där?)

Kommer inte på fler på rak hand. Förhoppningsvis får jag möjlighet att bo i Paris igen, men vem vet?

Frankrikes nationaldag och vi tyckte det lät som en strålande idé att avsluta kvällen framför Eiffeltornet och dess berömda fyrverkeri. Visserligen fantastiskt vackert och häftigt, men att trängas med 1.2 miljoner människor är faktiskt inte så jätteroligt klockan 1 på natten...

Metro-linje 7 och 10, samt 1.

Breakfast In America är en autentisk amerikansk diner mitt i hjärtat av Paris. Super när man tröttnat på sina pain au chocolat och yttepytte espressos! Här får man pancakes, eggs and bacon och vattnigt kaffe till både brunch, lunch och middag. (Hör ni min reklamröst? haha). Jag älskar det! Deras hemsida finns här.

Jag försöker påminna mig om att det är två månader kvar nu. Två månader tills jag lämnar Paris. Vill säga åt mig själv att ta vara på det nu, men jag är så fokuserad på att åka härifrån att det är svårt att uppskatta tiden som finns kvar. Det är så mycket av Paris jag ännu inte sett, ändå längtar jag så tills att juni passerat. Eftersom jag inte lämnar Frankrike, bara Paris, så känns det inte så farligt, och jag är så otroligt trött på att vara där jag är just nu. Jag blev klar med detta för länge sedan, ändå måste jag stanna och det finns inget som gör mig så matt och orkeslös som att inte trivas med min vardag.

Var är den där fast forward knappen när man behöver den?

Har spenderat helgen runtom hela Paris i solen. Är det redan tisdag? Vill helst ha lördag igen, trots att jag har två lediga veckor framför mig.

Dagens middag. Med jordgubbar till efterrätt men batterierna i kameran dog innan jag hann ta bild på dem...

RER B: Cité-Universitaire

Underbar park i 14:e arrondisement, precis vid utkanten av innersta Paris. Stora gräsytor, bänkar, mycket träd, stor damm och till och med ett liten vattenfall som sprider det där mysiga ljudet av rinnande vatten. Definitivt värd ett eftermiddagsbesök med picknick-korg! Påminner lite om Slottskogen i Göteborg faktiskt, om än inte riktigt lika stor och inga djur då förståss, förutom alla vackra änder och svanar i dammen.

Titta vilken fantastiskt balanserad och nyttig frukost jag fick ihop av det som fanns i köket idag! En massa blåbär och äpplen, fullkorn och fett! Säger hejhej till magont resten av dagen och känner sockerkicken tillsammans med koffeinet spritta i benen. Förvånande nog: typisk fransk frukost.



Gud så skönt det ska få bli att bo själv efter detta året.

Njutit av picknick, brännande sol, bara fötter, lukten av solskydd och klarblå himmel. Hoppas det håller i sig åtminstone ett par veckor till.

23 grader och klarblå himmel (eller så klar som den går att bli mitt i en storstad...)

Ungefär så här, fast detta är London för drygt ett år sedan. Min favoritkulle i en storstad som aldrig någonsin kan komma i närheten av vad Paris är.

- Äta annat än mackor vid tillfällen då ingen annan lagar mat åt än

- Inse att det lönar sig att städa lite (betoning på lite) varje dag istället för jättelänge och jättemycket en gång i månaden

- Göra skolarbetet i god tid istället för på tåget på väg till skolan

Skriver franskt CV och undrar hur sjutton jag ska lyckas få ett jobb med min underbart, perfekta (ickeexisterande) franska. Underlättar dock avsevärt att kunna skriva det på engelska och låta det bli översatt...

I England ska man absolut inte ha ett foto på sitt CV, i Frankrike måste man ha det och i Sverige? ja, där är vi väl som vanligt lite lagom mellanmjölksmesiga och kan inte riktigt bestämma oss för om det är passande eller inte. Det är lite lustigt att man ska vara så privat på sitt franska CV. Tala om att man är gift eller singel, har barn eller hus, sina fritidsintressen och framförallt sina meriterade fritidsintressen, det är fina grejer det.

Nej, tycker inte om att skriva CV. Ligger på listan över icke-omtyckte-grejer-man-tvingas-genomlida.